En resa till ett sundare liv

Jag ska nu berätta någonting för er som jag gått och burit på nu ett tag men inte velat eller orkat berätta för någon, för att det känns som om det ändå inte kommer vara någon som förstår mig.

 

Jag känner mig så ensam. Absolut jag har vänner, det har jag. Men mina absolut närmaste vänner som känner mig utan och innan bor mångamånga mil bort just nu och vissa av dem har jag knappt pratat med det senaste året.

 

Jag känner mig ensam på det sätt att ingen förstår mig och mina intressen på de sätt som jag ser på dem. En av mina absoluta favoritintressen är att kolla på videor på youtube, främst vloggar och videor som får mig att känna som om jag känner personerna. Det får mig för en stund att känna mig som en av dem, som en i mängden youtubers. Jag skulle kunna göra vad som helst för att för en dag få vara dem. Vad som helst.

 

 

En annan sak som jag det senaste året fattat ett stort intresse för är bodybuilding och allt som rör det ämnet. Det vill säga fitnessfestivalen, bikinifitnesstävlingar och framför allt träning. Jag följer väldigt personer inom fitnessbranschen både på instagram, bloggar och på youtube. Visar jag en riktigt snygg fysik för någon av mina vänner så rynkar de bara på näsan och säger, "alltså det där är för mycket, det är inte snyggt någonstans..."

 

 

Det gör mig så fruktansvärt ledsen, jag försöker förstå vem jag egentligen är och försöker hitta det jag vill göra i livet. Men jag klarar inte av det ensam, men jag har ingen att dela det här med. 

 

Jag har inga vänner att spontant hitta på någonting med på dagarna eller dra på krogen/fest med på helgen om jag skulle vilja det. Att bara dra hem till någon på en spontanfika händer inte längre. Jag är fastlåst här hemma utan någonstans att fly några längre stunder. Jag har ingenstans att ta vägen, ingen att ringa eller ventilera mina känslor med på riktigt

 

Jag vet inte hur länge till jag orkar innan jag exploderar, men nu har jag i alla fall berättat det här för er. Det är absolut inte för att tigga uppmärksamet eller någonting. Utan för att jag bara måste få lätta mitt hjärta och berätta det här för någon.

 

Klockan är 01.20 den 7 december när jag skriver detta inlägg. Jag borde egenligen ligga och sova just nu men jag kan verkligen inte slappna av och somna. 

 

Jag hoppas att ni kan förstå mig, åtmindstånde lite grann, och att ni inte bara tycker att jag fiskar uppmärksamhet. För det är verkligen verkligen inte det jag gör. Utan jag orkar inte hålla detta inne längre.

Glöm aldrig bort att jag älskar er. 

Godnatt, sov så gott <3